Vattenfalls flygningar i Porjus

Porjus vattenkraftverket i Stora Lule älv invigdes 1915. Fem år senare inleddes arbetet med att anlägga regleringsdammen vid Suorva. Under tre års tid skulle 400 man bo och arbeta i väglöst land, ute i den Lappländska ödemarken helt avskärmade från omvärlden. Lösningen blev Sveriges första reguljära flyglinje och en telegraf. Linjen behövdes både för personaltransporter och gods och var nödvändig ur säkerhetssynpunkt. Med stöd av Länsstyrelsen i Norrbotten, Statens meteorologiska och hydrologiska anstalt och Generalpoststyrelsen ansökte man om medel för att starta flyglinjen. För varje tur och returflygning Porjus – Suorvas beräknades 80 kg bensin och 20 kg smörjmedel.
Flygverksamheten inleddes i augusti 1920.

SFF arkiv. Två av Vattenfalls Avro 504 K maskiner står framför Vattenfalls verkstadshangar i Porjus i oktober 1921, inför byte från flottörer till skidor. 

Vädret i fjällvärlden var svårbedömt och vintertid kunde det bli -40 grader. Stormbyar, dimma och nedisning gjorde flygningarna än mer äventyrliga. Man kunde råka in i fallvindar som pressade ned flygplanet under negativ G-belastning så bensinen flög upp i taket på tanken och motorn stannade som följd av att den inte fick något bränsle. Ofta uppstod det små cykloner som virvlade upp snö eller vattenpelare ett 30-tal meter upp i luften. Det gavs exempel på att flygplanen vreds helt ur kurs utan att föraren kunde göra något åt det.

För kommunikationen mellan Porjus och Suorva upprättades en trådlös telegrafförbindelse. Under 1921 expedierade den det största antalet trådlösa telegram av alla telegrafstationer i hela landet. Göteborgs kustradio distanserades med
7000 telegram. Före varje flygning sändes rapporter om vädret på landningsplatsen. Telegrafstationen i Suorva var utrustad med alla nödvändiga sorters meteorologiska mätinstrument.

En kväll när Hultström och Holmén var på bio i Porjus kom telegrafisten Eklund in med ett telegram från Suorva, det löd: ”Snuset slut. Kom genast”.  Eklund lokaliserade de båda flygarna i mörkret på bion med sitt luktsinne för deras kläder luktade bränd och härsken ricinolja. De förstod vikten av meddelandet och införskaffade en kagge snus som Holmén flög upp till Suorvas mitt i natten.

I medeltal flögs tre flygningar i veckan i vardera riktningen. Sammanlagt utfördes 865 flygningar där det transporterades 752 personer, 1571 kg post och 18 897 kg gods. Total flygtid blev 635,29 flygtimmar och totala flygsträckan beräknades till över 71 000 km. Godset bestod mest av medicin, ritningar, reservdelar och annat viktigt.

Parallellt med flyget transporterades gods och människor landvägen.
En kall novemberdag när isarna fortfarande var osäkra hade ingenjör Flemström hämtat avlöningskassan i Porjus. Den och andra försändelser skulle transporteras med sparkstötting. När det var tre kilometer kvar till Suorva brast isen och ekipaget försvann i en vak. Flemströms reskamrat drunknade, Flemström hade sin morakniv hängande utanför pälsen och med hjälp av den lyckades han göra hack i isen så han kunde kravla sig upp.

Nedfrusen kunde han ta sig till mässen i Suorva och få hjälp. Följande dag lyckades man bärga både kassaskrinet, ett spritpaket, samt en efterlängtad gås som skulle anrättas till Mårtensfesten.

Sivert Mässing
Flygmuseet F 21 Luleå

Arkivbilden är från SFF arkiv. Två av Vattenfalls Avro 504 K maskiner står framför Vattenfalls verkstadshangar i Porjus i oktober 1921, inför byte från flottörer till skidor.